Biologiska vapen?
Tjoho alla bakterievänner därute!! Jag vet att ni är många som har väntat med spänning på att få höra om våran älskade lilla pyttevän Brucella men som ni vet, det som väntar på något gott väntar ALLTID för länge! ;)
Men ja, här kommer i alla fall lite matnyttig information om vår älskhatade lilla vän – en älskvärd bakterie som avskys på samtliga laboratorium. En bakterie som man inte vill komma nära ;) Ja denna lilla filur är en väldans negativ bakterie då den är gramnegativ. Kollar man på den i mikroskopet så ser man en liten röd kockoid stav (vilket passar bra in på min Brucella som ni kan läsa om i det förra inlägget). Den är en bakterie som lever fakultativt intracellulärt och de är aeroba – dock föredrar vissa stammar koldioxid för en bra tillväxt. (Mitt isolat levde ju bara i koldioxidmiljö!) Brucella är en bakterie som kan växa på många olika agarplattor men den är långsamväxande - kolonierna syns först efter 24-48 timmar (vilket stämde bra in på mitt isolat då kolonierna först syntes efter 2 dygn!) Andra egenskaper som dessa små sötnosar har är att de är oxidas-, katalas- och ureaspositiva.
Vart finns denna gosing normalt undrar ni kanske. Men så bra att jag kommer att tala om det för er! ;) Denna bakterie är ju en zoonos och trivs därför bäst hos olika sorters djur. Vissa Brucellor trivs bäst hos djur som lever i vatten såsom sälar och delfiner medans andra Brucellor trivs hos kameler, getter och svin.
Inkubationstiden är runt 1-4 veckor och symtomen som uppstår är lömska då man drabbas av ospecifika symtom som härmar många andra infektioner. Detta gör det svårt för läkarna att ställa rätt diagnos. Symtomen som uppstår är bland annat en långvarig feber som kan hålla på i flera veckor, svettningar, ledvärk, trötthet, aptitlöshet samt viktnedgång. Det kan även uppstå komplikationer i flera inre organ och då i organ som är rika på retikuloendotelialt system, t.ex. mjälte, lever, benmärg. I levern utvecklas granulom som kan vara av diagnostisk betydelse. Sammanfattningsvis kan man säga att dödligheten är låg (2% av alla obehandlade dör) medans däremot sjuklikheten när man drabbas av en Brucella är mycket hög. På grund utav dess ospecifika symtom är det lätt att blanda ihop det med tuberkulos, malaria, reumatisk feber, endokardit m.m. Infektioner orsakade av Brucella är anmälspliktigt enligt smittskyddslagen och den är även smittspårningspliktig.
När den pyttelilla Brucellan väl lyckas tränga in genom kroppens försvarsmekanismer så möts de snabbt av fagocyter som fäster till dem med hjälp av lektin. Dessa fagocyter undkommer de genom att inhibera en fusion mellan fagosomen och lysosomen. Brucellan sprider sig därefter ut i kroppen genom olika lymfnoder, där de förökar sig, ut till cirkulationssystemet. Och det är alltså så de hamnar i blodbanan. Brucellor är smarta måste jag säga, de har flertalet virulensfaktorer för att undkomma kroppens immunförsvar samt antibiotika. De tillverkar bland annat enzymet ureas för att undvika stress då de hamnar i magsäcken (om de skulle komma in via munnen) och de innehåller även vakuloer som möjliggör att kroppens immunförsvar inte känner igen bakterien. Dessa vakuloer gör även så att det blir en sur miljö och detta hindrar vissas antibiotikas effektivitet.
Som många andra bakterier kan Brucellan dödas genom pastörisering, UV-ljus, surt pH och desinfektionsmedel. Dock så är de extremt tåliga i vissa miljöer. Exempelvis kan de överleva hela 10 veckor i jord, 11 veckor hos döda foster, 17 veckor i koskit, 3 veckor i mjölk och glass och FLERA månader i ost. Bakterien kan således infektera en människa då den exempelvis äter ost men bakterien sprids även via aerosoler samt via hudkontakt. Då det behövs ett fåtal bakterier för att få en infektion (det räcker med cirka 10-100 bakterier) så är det en vanligt förekommande labsmitta då den sprids via aerosoler. Då det är den vanligaste labsmittan ska alla prover där det misstänks att det växer en Brucella tas om hand på ett speciellt risklaboratorium. På grund av dess förmåga att smitta väldigt lätt och snabbt är många rädda för att den kommer att användas vid biologisk krigsföring.
Resistensbestämning på dessa filurer görs normalt inte då de sällan är resistenta mot tetracykliner och rifampi. Då Brucella saknar plasmider och på grund av den höga risken för labsmitta så är detta ytterligare anledningar till att inte resistensbestämma bakterierna.
Brucella kan detekteras antingen genom odling (som är golden standard) eller genom PCR. Att odla Brucella kan dock ta mycket lång tid, uppemot 6 veckor, men bakterierna växer snabbare hos de patienter som har en akut brucellosis.
Ja, det var allt som jag hade tänkt berätta om de här sötnosarna än så länge. Men det var ju inte så lite fakta ni fick heller – jag hoppas ni inte somna av uttråkighet! ;)
En ovanlig(?) dag på jobbet
(Fast jag måste erkänna att de blododlingsflaskor som larmar strax innan fyra inte tillhör mina favoriter ;)) Så detta inlägg ska handla om en bakterie som jag kom i kontakt med denna vecka (och ni som har läst mitt tidigare inlägg vet ju redan vilken bakterie som jag syftar på) och historien börjar redan förra söndagen då två aeroba flaskor larmade. I prepen som gjordes så kunde inga bakterier ses men flaskorna odlas ju ändå alltid ut. På måndagen, då jag tog över, så kunde man inte se någon växt på någon utav plattorna. De fick således inkuberas en dag till. På tisdagen så kunde man se att bakterierna växt till sig och enligt mig så såg de en anings skräpiga ut. Kolonierna var lite gråvita till färgen och såg en aning kladdiga ut. Nya prep gjordes som gramfärgades och när man väl satte sig vid mikroskopet för att se vad det var för något så var det knappt möjligt att se dem kändes det som. Det man såg var verkligen så pyttelitet – det minsta bakterie som jag sett typ! – och så svårt att se! Man såg ju ändå att de var gramnegativa bakterier som var kockoida stavar. Men för att verkligen säkerställa att jag gjort rätt så tänkte jag göra ett nytt prep eftersom det var så svårt att se i det första (och ja, det var ju verkligen ett smart beslut där Stephanie, att slamma extra mycket med den bakterien… ;)). Ja det andra prepet blev likadant som det första så inte att jag gjort något fel med det första prepet… Så frågade våran labläkare vad vi skulle göra eftersom MALDI-TOFen svarade 0 ID. Då kom vi fram till att vi skulle göra den som en Haemophilus och se nästa dag hur det blev. Nästa dag, och nu har det blivit onsdag, hade inte bakterien alls växt fram på NAD-res-plattan. Och ja, det är ju ingen Haemophilus heller. Vi har inget annat val än att skicka den till Göteborg för typning. Så jag tar min stam på ett cupanrör och skriver på remissen att det är en gramnegativ kockoid stav som växer mycket långsamt och enbart på chokladplatta. Sen var det inget mer med det, nu hade vi gjort det bästa vi kunde. Men efter klockan fyra samma dag så ringer då labbet från Göteborg och säger att det här vill då inte vi odla och där kommer man ju på vilken bakterie det är! ;) Det finns ju en bakterie som är associerat med labsmitta då denna bakterie är så liten så den ”hoppar” lätt in i labpersonalen som jobbar med bakterien. Bakterien hoppar in med aerosoler. Och vilken bakterie är det då jag syftar på? Jo såklart att det är en Brucella!! Så labpersonalen från Göteborg frågar mig om vilka tester vi har gjort och om vi har gjort ureatest på isolatet. Det har vi ju inte gjort så det tycker hon att jag kan göra – jag som redan är ”nedsmittad” och allt. Haha man förstår ju att inte hon vill göra det. Brucella sp är ju en bakterie som är snabbt ureapositiv och det blev ju såklart min bakterie ;) Yieyyyy på det liksom! Men som tur är så har ju Göteborg ett TBC-labb där man ju få jobba med Brucellor (Brucella är en bakterie som vi på mikrobiologen SÄS egentligen inte får jobba med (som många andra lab) men det är ju inte alltid lätt att veta vad som växer i blododlingsflaskorna när de larmar. Så detta brukar hända då och då!). Så detta isolat skulle verifieras med PCR men detta skulle först bli klart på fredag. Jaja så nu var det ju bara att börja ladda mentalt för alla antibiotika som man skulle ta, för det visste man ju redan att det var en Brucella det behövde inte PCR:en säga (som alltid vet vi BMA innan maskinerna vad det är, men det finns ju något som heter att allt måste verifieras ;)) Så det var bara att vänta. På torsdagen var jag ledig eftersom jag skulle jobba helg men på fredagen så kom jag tillbaka och hela dagen väntade man på resultatet från Göteborg som kom vid två-tiden. Och ja, det var ju en Brucella. Så det var bara att gå till infektionsmottagningen och ta några prover samt hämta ut sina två nya bästa kompisar de närmsta tre veckorna, nämligen Rimactan och Doxyferm. Och hela sex tabletter måste tas varje dag! Yippie på det!!