Här ska väggar sprängas!
Tjoho alla bakteriefreaks därute! Idag ska vi ta upp ett bombhett ämne nämligen ett cellväggssprängade antibiotika. Hur coolt låter inte det liksom!! Som jag sa i ett tidigare inlägg så finns det olika sorters antibiotika som dödar bakteriecellen på olika sätt och idag tänkte jag mer ingående gå in på den cellväggsförstörande sorten! Varför dör då en bakterie om cellväggen förstörs undrar ni ju säkert. Så bra att jag tänkte tala om det för er då! Jo bakterien behöver en cellvägg eftersom den skyddar bakterien från att lysera i en hypoton miljö, dvs skydda från det osmotiska tryckets effekter. Men cellväggen har även andra funktioner såsom att skydda bakterien från mekanisk stress, värme och torka. Det är även denna som ger bakterien sin form. Vad består cellväggen utav då? Jo den består av ett peptidoglykanlager som är en stor makromolekyl bestående av polysackaridkedjorna N-acetylglukosamin (NAG) och N-acetylmuramic syra (NAM) som sammanlänkas med korsbindningar av korta peptidkedjor mellan NAM subenheterna. När cellen ska växa eller delas så måste mer peptidoglykan bildas och detta sker genom att addera fler NAM och NAG subenheter. Det är alltså den nämnda korsbindnigen mellan NAM subenheterna som de vanligaste antibiotika skadar. Dessa brukar kallas för betalaktamantibiotika och i den gruppen tillhör penicillinerna, cefalosporinerna och karbapenemer. Dessa har en bactericid effekt, dvs de dödar bakterien. Penicillinerna och cefalosporinerna verkar med en betalaktamring som inhiberar peptidoglykanbildandet genom att irreversibelt binda till enzymer som korsbinder NAM subenheterna med varandra. Detta leder till att peptidoglykanlagret bildas felaktigt och den växande/delande bakteriecellen får ett försvagat cellvägg som leder till att den blir känslig för det osmotiska trycket. Vatten tar sig in i bakteriecellen och cellen lyseras.
Men det är inte bara betalaktamantibiotika som verkar genom att förstöra cellväggen. Vissa glykopeptider, som Vancomycin, stör också uppbyggnaden av cellväggen. Vancomycin interfererar direkt med särskilda alanine-alanine bryggor som sammanlänkar NAM subenheter hos många grampositiva bakterier. Så som ni säkert förstår så är bakterier som saknar dessa alanine-alanine bryggor naturligt resistenta mot vancomycin.De gramnegativa bakterierna är även de naturligt resistens för vancomycin eftersom det är en stor molekyl som inte kan tränga sig in i deras yttermembran.
Även bacitracin är en cellväggsförstörande antibiotika då den hindrar att NAM och NAG subenheter bildas i cytoplasman. Även detta leder till en försvagad cellvägg och lysis uppstår på grund av det osmotiska trycket.
Som jag sa så verkar dessa antibiotika enbart på celler som växer eller reproduceras och INTE på vilande celler. Och självklart verkar de inte på mänskliga-, djur- eller växtceller då dessa celler saknar cellvägg! Bra va?!! :)
