Stephylococcus

Hej alla bakterievänner därute!! Idag hade jag tänkt skriva om en bakterie som jag stötte på för några veckor sedan i ett tappat urinprov. Denna bakterie tyckte jag var lite speciell eftersom den första dagen växte den knappt alls. Och det är väl egentligen inget ovanligt eftersom många bakterier kan behöva fler än en dag på sig att växa till sig. Men sen när man kollade på plattorna den andra dagen blev man ju helt förvånad. Nu hade bakteriekolonierna blivit väldigt stora. Dess kolonier var lika stora som de gramnegativas kolonier. De var dessutom kladdiga som en gramnegativ koloni och de var gula. Testade att köra kolonierna på MALDI för att snabbt få en ledtråd om vad det kunde tänkas vara, dock blev det noll ID. Suck på det!!!  Insåg att jag var tvungen att lägga ett prep på bakterien för att ens veta om den var en grampositiv eller gramnegativ bakterie. Och är man på urinavdelningen och man måste lägga ett prep så känner man sig helt värdelös ;) Man brukar oftast veta där på en gång om bakterien som växer är grampositiv eller gramnegativ. Ja, det visade sig i alla fall vara en gramnegativ bakterie som var stavformad. Så, nu när jag visste detta så gick jag vidare att göra ett oxidastest och denna blev negativ. Eftersom maldin inte gav någonting så körde jag isolatet på våran VITEK och hoppades att denna skulle göra mig klockare nästkommande dag. Gjorde även en resistensbestämning som skulle funka för både ”vanliga” gramnegativa samt de Haemophilusliknande bakterierna. (Kan nämna att bakterierna växte på vanliga res-plattor också). Gjorde även en ny isolering att köra till Maldin då jag tänkte att bakteriekolonierna kanske var för gamla (de var ju trots allt två dagar gamla). Sen var det inte så mycket mer man kunde göra med det isolatet utan man fick vänta tills nästa dag.

Andra dagen när man kom till jobbet så skynda man sig till VITEKen för att se om man hade fått något spännande svar därifrån. Och det fick man J Det blev en Sphingomonas paucimobilis och detta trodde jag väl kanske inte riktigt på vid en första anblick eftersom jag trodde att denna bakterien skulle vara oxidaspositiv som Pseudomonas (trodde det var typ samma sak pga dess liknande namn). Så jag fick leta upp information om denna bakterie i våran ”Bibel” som jag kallar den. Ett fet uppslagsverk på flera tusensidor som handlar om härliga bakterier från pärm till pärm (och ja, svampar med J). I den kunde jag se att S. paucimobilis var en långsamväxande bakterie som bäst tillväxte i en temperatur på 30 grader, dock kunde den tillväxa vid en temperatur på 37 grader med. De skulle ge upphov till blekt gula kolonier och var kolonierna riktigt gamla skulle de bli ordentligt gula. De är även rörliga, men enbart i spannet mellan 18-22 grader – så rörlighetstest var ingen bra identifikationstest. De var svagt oxidaspositiva men de kunde också vara oxidasnegativa. Så ni hör ju, alla egenskaper passar ju mitt isolat :D Så jag bestämde mig för att svara ut den som en S. paucimobilis. Testade även att köra den på maldin en sista gång men det gav inget L

Så vad brukar den här skönheten finnas normalt då? Jo, den brukar finns lite överallt i våran omgivning, framförallt vatten. Den är resistens för colistin men är känslig för vancomycin (vilket andra gramnegativa bakterier inte är). Den ska även vara känslig för tetracyklin, kloramfenikol, trimsulfa samt för aminoglykosiderna.

Wieeee det får vara allt för idag :D

Hej alla underbara bakterievänner därute!! :D Nu börjar det bli mörkt runt omkring oss nu när hösten är på intågande, härligt om ni frågar mig!! :D Men vissa kanske behöver tinas upp och vad hjälper då inte bättre än en trevlig bakterieläsning??? Ja, på senare tid har jag härjat runt på urinavdelningen mycket och har då lagt märke till en sak. Hela sommaren har det varit relativt lugnt med dessa multiresistenta tarmbakterier men nu verkar de har blommat upp igen. De senaste veckorna har jag haft runt 3-5(!!) isolat som jag har fått göra vid för att vi misstänker att det är en ESBL!

Vad betyder då ESBL? Jo, ESBL står för Extended Spectrum Beta-Lactamase och dessa bildas av vissa tarmbakterier. ESBL är ett enzym som bryter ned penicilliner samt cefalosporiner då detta enzym bryter ned antibiotikas struktur. Penicillinerna och cefalosporinerna består av en ring av fyra atomer och ESBL förstör denna struktur genom hydrolys. Detta gör att antibiotikat förlorar dess avdödande effekter. Detta är allvarligt då både penicilliner samt cefalosporiner är bredspektrumantibiotika och kan således användas på många infektioner. Många olika ESBL-enzymer har kunnats påvisas och det finns vissa specifika gener för ESBL-produktion. Dessa gener finns ofta på så kallad plasmider och dessa plasmider kan bytas ut mellan olika bakterier vilket leder till att förmågan att producera enzymer kan överföras mellan olika släkten av tarmbakterier.

Det finns ett flertal tarmbakterier som kan producera ESBL. Dessa bakterier är: E. Coli, Klebsiella Pneumoniae, Proteus mirabilis, Enterobacter sp, Salmonella sp samt Pseudomonas aeruginosa. Enzymet påvisades först på 1980-talet och då hittades enzymet hos E. Coli och K. Pneumoniae. Det är hos dessa två arter som man fortfarande mest påvisar ESBL.

Det finns dock en grupp antibiotika som fortfarande de flesta ESBL-producerande bakterierna är känsliga för och det är för gruppen Karbapenemer (t. ex meropenem). Dock finns det ett orosmoment (såklart) och det är något som kallas för ESBLkarba. Och dessa har alltså förmågan att även förstöra antibiotika från gruppen karbapenemer. Ja, som ni säkert förstår så finns det inte många om ens ett enda antibiotika som fungerar på dessa bakterier. Så ESBL, tycker jag personligen, är ett mycket större problem än exempelvis MRSA då MRSA faktiskt, i de flesta fall, har flertalet antibiotika som fungerar. Dock är ESBLkarba inte så vanligt i Sverige, som tur är, men förekommer i bland annat Grekland.

Det finns många som kan vara bärare av ESBL-producerande bakterier i Sverige och många av dessa är upphämtade vid en utomlandsresa. Man kan vara symtomfri länge och frisk men dessa personer riskerar att vid en sjukdom få dålig effekt av behandling med många viktiga antibiotika, och detta är allvarligt!! Som ni säkert redan vet så finns det ett tydligt samband mellan hög antibiotikaanvändning (av cefalosporiner och penicilliner) och utvecklingen av resistens. Detta är ett växande antibiotikaresistensproblem. Bakterier med ESBL påträffas både inom sjukvården och i omsorgen men även i samhället bland personer som aldrig varit i kontakt med vården.

För att minska spridningen av dessa multiresistenta bakterier så krävs det en god hygien!

 DDT är ett test som görs på samtliga misstänkta ESBL-stammar. Med detta test kan man påvisa både ESBL- samt AmpC-producerande bakterieisolat. Är det en AmpC så är FOX=R medan en synergism ses mellan lapparna om det är en ESBL-producerande bakterie. På bilden ses det sistnämnda.

Tjoho alla bakteriefreaks därute!!! Hoppas att ni har det bra där ute i höstmörkret! Idag hade jag tänkt berätta om en bakterie som jag inte har så mycket erfarenheter utav. Dock har jag stött på den då och då. Bakterien är en grampositiv, kort stav som inte kan bilda endosporer. Den är fakultativt anaerob, katalaspositiv, (finns dock undantag – såklart!), VP-positiv, telluritpositiv, oxidasnegativ, indolnegativ och i prepen lägger de sig antingen en och en eller så lägger de sig i korta kedjor. Dock kan de lägga sig som filament om det är en gammal kultur. Bakterien är rörlig i vissa temperaturer (20-28 grader) medan den blir mindre rörlig vid 37 grader. Den kan även klara av att hydrolisera eskulin på några timmar. Har ni lyckats lista ut vilken bakterie jag berättar om? Jo det är en Listeria. Hur ser dess koloniutseende ut kanske ni undrar. Men ni kan vara lugna – det ska jag berätta för er!!! :D Kolonierna de ger upphov till är små (runt 1-2 mm efter 1-2 dagars inkubering), de är blågråa. De är lätta att odla då de växer i nästan alla temperaturer – från kylskåpstemperatur(!!!!) ändå upp till 50 grader. Dock är deras optimala tillväxttemperatur vid 30-37 grader.

Vart hittar man denna sötnos i normala fall då? Jo, i naturen samt i tarmen hos många däggdjur. Den tillväxer även bra i biofilmer samt vid svåråtkomliga platser vid livsmedelstillverkningen. Detta, plus att bakterien kan tillväxa i kylskåpstemperaturer samt i vakuumförpackningar, gör att Listeria lätt kan kontaminera livsmedel. Och ju längre livsmedlet får ligga desto större är risken att bakterierna har nått en skadlig halt. L. monocytogenes tål även höga saltkoncentrationer och avdödas först vid 70°C. Så ni hör ju – denna bakterie kan skapa stora problem i livsmedelsindustrin. Som tur är så klarar friska människor av en sådan här infektion. De blir först sjuka vid ett intag av cirka en miljard bakterier per gram livsmedel. Däremot krävs det bara en bakterie per gram livsmedel för att en person som befinner sig i en riskgrupp ska bli sjuk i listerios som det kallas. De som ingår i riskgruppen är gravida, immunsupprimerade samt äldre människor.

Vilken mat ska man då undvika att äta? Jo egentligen är det mat som äts utan att upphettas (men det är ju svårt att följa på all mat!). Men denna filur gömmer sig i opastöriserad dessertost, sallader och smörgåsar, gravad och rökt fisk. Har man väl lyckats få in denna sötnos via någon mat så bestämmer antalet bakterier L. Monocytogenes om man drabbas av listerios eller inte. När den väl har kommit till magen så penetrerar den barriären av epitelceller. Denna penetration underlättas av deras förmåga att rymma från värdcellens vakuloer (som bryter ned molekyler). Väl i värdcellen så replikeras de i värdcellens cytoplasma. I cytoplasman omges bakterien av värdcellens aktinfilament. Dessa filament bildar en svans efter bakterien och detta möjliggör för bakterien att förflytta sig till nästa värdcell som den ska infektera.

Symtomen på listerios är bland annat huvudvärk, influensaliknande symtom, diarré, hjärnhinneinflammation samt blodförgiftning. Inkubationstiden varierar från några dygn upp till tre veckor. En infektion orsakad av L. Monocytogenes är anmälningspliktig.

L. monocytogenes är farligt för gravida då denna kan ta sig till placentan och infektera fostret. Detta kan leda till abort, att bebisen födds dött eller att barnet föds för tidigt. Har mamman blivit infekterad av denna bakterie så yttras detta i en mild influensaliknade sjukdom.

Den bästa behandlingen för L. Monocytogenes anses vara aminopenicillin (ampicillin eller amoxicillin) i kombination med gentamicin då aminoglykosider har en synergistisk effekt tillsammans med penicillinerna samt aminopenicillin. Skulle patienten däremot vara allergisk mot penicillin ska trimsulfa användas eller moxifloxacin. L. Monocytogenes är naturligt resistent för cefalosporiner, fosfomycin samt fusidinsyra.

Ja det var allt jag hade tänkt säga idag – väldigt mycket asså. Hoppas ni tyckte det var en trevlig läsning ;) Och ja just det, ska kanske berätta om hur jag själv kommit i kontakt med bakterien, det var i en blododling!!!