Stephylococcus

Staphylococcus aureus (S. aureus) är en grampositiv kock som är katalaspositiv. De är fakultativa anaerober men trivs ändå bäst vid närvaro av syre. De bildar druvformade klasar eftersom S. aureus delar sig i alla plan plus att dess dotterceller hålls samman. S. aureus växer i de övre luftvägarna, matspjälkningskanalen och urinvägarna men finns mestadels på hud som är fuktig. Det är på grund utav att S. aureus är salttålig som de kan klara av att leva på huden med alla dess svettkörtlar. (Då S. aureus är salttåliga så kan de växa på mannitolsalt-plattor då natriumklorid-koncentrationen är så hög som 7,5-10%.) De sprids genom direkt kontakt men även via kontaminerade kläder och medicinska instrument. S. aureus har fått sitt namn eftersom den ger upphov till en guldfärgad (aureus är latinska för guld) koloni på vissa plattor.

Sjukdomar som orsakas av S. aureus sker då bakterierna har lyckats bryta kroppens barriärer såsom huden. Ett hundratal bakterier räcker för att en sjukdom ska uppstå. Det är S. aureus förmåga att producera enzymer och toxiner samt dess förmåga att smita undan fagocytos som ger den sin patogena förmåga. Ett toxin som bakterien bland annat producerar är fem olika typer av enterotoxiner. Dessa enterotoxiner stimulerar kontraktioner i matspjälkningskanalen, illamående och kräkningar i samband med matförgiftningar som fås av att äta enterotoxin-infekterad föda. Dessa toxiner, men inte bakterierna, är värmestabila och kan vara aktiva i 30 minuter vid 100°C. När väl bakterierna har kommit in i kroppen så slutar de att producera enterotoxiner vilket leder till att matförgiftningen vanligtvis slutar inom 24 timmar. S. aureus producerar även cytolytiska toxiner som stör cytoplasmamembranet i ett antal olika celler, även hos leukocyter. Toxinet leukocidin lyserar leukocyter specifikt och bakterien kommer således undan fagocytos. Det är även ett toxin som orsakar att huden ramlar av och detta sker då toxinet löser upp desmosomer som håller samman angränsande cellers cytoplasmamembraner. Detta toxin kallas för exfoliative toxins. Ett toxin som är dödligt är toxic-shock-syndrome (TSS) toxinet. Detta toxin ger bland annat upphov till feber, extremt lågt blodtryck och rodnader. TSS uppstår så S. aureus växer i sår och toxinet transporteras ut till blodet.

S. aureus ligger bakom flertalet sjukdomar. Sjukdomarna beror på infektionsstället, patientens immunförsvar samt de toxiner och enzymer som bakterierna producerar. Det är S. aureus som orsakar impetigo, vilket vanligtvis drabbar barn som ännu inte hunnit utvecklat ett väl fungerande immunförsvar. Impetigo ger små, varfyllda sår som är fulla med bakterier. S. aureus kan även invardera blodet via infektionsstället och transporteras till andra organ som även de kan bli infekterade. Ett organ som kan infekteras är exempelvis lungorna vilket ger en lunginflammation där alveolerna och bronkiolerna fylls med vätska som exempelvis var, vilket kallas för empyema. Även hjärtat kan infekteras vilket leder till en drastisk försämring av hjärtats pumpförmåga. Detta tillstånd kallas för endokardit och hela 50% av dem som drabbas av detta avlider.

S. aureus producerar även ett antal enzymer som försvårar det för andra att ta död på det. Ett exempel på det är enzymet penicillinase eller som det också kallas för – β-lactamase. Detta enzym bryter ned penicillin och detta gör att S. aureus kan överleva antibiotikabehandlingar med exempelvis penicillin och cefalosporiner. (Intressant att veta är att år 1945 var 90% känsligt för penicillin mot enbart 5% i dagsläget.) Bakterien producerar även olika typer av enzymet koagulas. Bundet koagulas finns på de patogena S. aureus ytor och omvandlar lösligt fibrinogen till långa, olösliga fibrinmolekyler. Dessa fibrinmolekyler bildar trådar som leder till att blodproppar bildas runt bakterien som då undslipper fagocytos av de fagocyterande cellerna. Även det cellfria koagulaset ger upphov till blodproppar men detta enzym agerar inte direkt på fibrinet utan det måste slå sig samman med ett blodprotein för att bli aktiverat, därefter kan det omvandla fibrinogen till fibrin. Enzymet koagulas kan detekteras från isolerade Staphylococcus, om de kan bilda blodproppar i ett prov anses de vara koagulas-positiva S. aureus annars anses de vara koagulas-negativa S. epidermidis.

S. aureus bildar här vita kolonier på en blodagarplatta.

Här ses att S.aureus jäser laktos då den ger upphov till gula

kolonier på en CLED-platta.

Ja, då har ni förhoppningsvis blivit lite smartare återigen!!