En rund glad kock
Tjoho alla fina bakterievänner där ute! Visst är det härligt med all snö som bara vräker ner från himlen och vill aldrig ta slut?! Och visst är det skönt att det snart är påsk och långledigt för typ alla förutom mig som ska jobba hela påsken lång… Och jag vet att jag är så härligt positiv idag så vad passar då inte bättre än att berätta om en grampositiv bakterie!! Denna bakterie är en grampositiv kock som förr (innan de molekylärbiologiska testerna (läs PCR) användes) tillhörde Streptococcus-familjen. Dock är bakterierna som tillhör denna familj som jag nu ska berätta om, vilket asså är Enterococcus-familjen, mycket mer resistenta än streptokockerna. Så hur ser Enterokockernas egenskaper ut då? Jo de är katalasnegativa som i gramfärgningen lägger sig i par eller korta kedjor. Ibland kan de även se ut som coccobaciller. De växer bra i de flesta miljöer och de kan tillväxa i en temperatur mellan 10-45 grader, dock är deras optimala tillväxtmiljö mellan 35-37 grader. De är fakultativt anaeroba och de växer både med och utan koldioxid. Hur ser de då ut på plattan efter en dag? Jo de ger kolonier som är 1-2 mm stora och en tredjedel av alla Enterokocker är betahemolytiska, dvs de ger hemolys på blodagarplatta. De övriga som inte ger hemolys tycker jag personligen alltid ger upphov till en mörk fläck där själva kolonin var på plattan. Vissa av Enterokockerna är rörliga såsom E. Casseliflavus och E. Gallinarum och dessa två enterokocker är även pigmenterade.
Enterokockerna har många egenskaper som gör det möjligt för den att överleva samt tillväxa i mycket svåra miljöer. De finns nästan överallt ute i naturen. De kan hittas i jord, plantor, vatten, mat samt i djur. Hos människan finns de normalt i magtarmkanalen (där de är den vanligaste grampositiva bakterien) men de kan även hittas i munnen samt på huden. Vilken sort enterokock man har inne i kroppen beror på individen, bland annat på ålder samt vad man äter.
Enterokocker är mikroorganismer som är opportunister och de ger upphov till en rad olika infektioner. De kan orsaka infektioner i urinvägarna, blodet, i brännskador och mycket mera då de tar sig från magtarmkanalen. Men eftersom de är så vanliga så ska man alltid överväga om det verkligen är dem som ger upphov till en infektion så man inte behandlar i onödan. Dessa enterokocker har förr ansett som rätt så harmlösa men har på senare tid blivit farligare då de har fått en ökad antibiotikaresistens samt blivit vanlig som en nosocomial infektion.
Enterokocker vill ju såklart överleva inne i våra kroppar och de har ett antal virulensfaktorer såsom att de kan fästa till andra celler, kan tillverka toxiner samt att de har en kapsel. Den enterokocken som infekterar människan mest är E. Faecalis som står för hela 80-90% av infektionerna. Denna följs av E. Faecium som dock är mycket mer resistent naturligt än just faecalis.
Som jag sa innan så är enterokockerna en mycket resistent familj och de är naturligt resistenta mot både aminoglykosiderna samt betalaktamantibiotika så de som rekommenderas vid mycket allvarliga infektioner är en kombination av ett cellväggsverkande antibiotika såsom betalaktamantiobiotika (penicillin eller ampicillin) eller vancomycin med en aminoglykosid (vanligtvis gentamycin eller streptomycin). När dessa antibiotika kombineras så får man en synergism och förhoppningsvis tar detta död på bakterien. En resistensmekanism som man dock är mycket rädd för är att VRE (Vancomycinresistenta Enterokocker) ska öka. För vid en infektion av dessa så finns det inte så många behandlingsmöjligheter kvar.
Ja det var allt ja skulle säga om denna positiva bakterie! Ha en bra dag! :)
